Skit! I dagarna fick jag höra att det kan ta upp till två månader för en hälsena att läka. Som jag nämnt sen tidigare så har jag hälseneinflammation då jag gick med dåligt knytta joggingskor i Berlin den första dagen. Och vi gick mycket! Jag trodde att det skulle ta max två veckor för senan att bli bra och hoppades om att få börja promenera och försöka springa mer nu efter Berlinresan. Pyttsan, så blev det av det! Tänkte iallafall springa i helgen på agilitytävlingen i Jokkmokk.
Att försöka hålla sig stilla så mycket som möjligt när det sprätter i benen. Ingen hit! Simning kanske fungerar? Det sägs ju att vattnet avlastar lederna, därför man använder det som rehabträning till hundar. Kanske fungerar för mig? Någon som har erfarenhet av detta?
Dagen till ära så jobbar Patrik över på sin födelsedag. Jag blev förrästen väckt av han i natt, haha! Jag måste berätta om det! Det lät något i stil med detta:
Jag vaknar av att täcket åker av mig mer och mer. Jag greppar hörnet av täcket, det lilla som är kvar över mig, och drar åt mig in under hakan! Det är lite småkallt och jag tycker det är rättvist att jag ska få en del av vårat stora täcke (200*220 cm). Jag hör samtidigt en röst:
- Vi måste köpa nytt lakan, vi måste ha ett till, vi behöver ett till!
Jag tänker ”jaja, inte behöver du börja med detta nu”, men orkade inte säga det då jag var alldeles för trött. Jag misstänkte att han pratade i sömnen (vilket han gjorde!). Sedan hör jag han igen.
- Vi måste fixa täcket!
Nu hade han alltså vaknat och pratade inte längre i sömnen. Jag var i nattmössan, såg knappt någonting då det var så ljust, jag trodde han pratade i sömnen igen, som han alltid verkar göra, eller att han bara han kommenterade det han gjorde; fixade till täcket som inte riktigt låg som det skulle. Huller om buller alltså.
Jag vaknade ordentligt nästa gång. Det rörde sig lika mycket i sängen som om ”hela havet stormar” pågick i sängen. Jag undrade vad som försigick och öppnade ögonen. Nu STOD han upp med täcket från ena armen till den andra, tittade på mig och försökte få mig att hjälpa till.
- Vad göööör du?! ![]()
Utbrast jag, samtidigt som jag vek i skratt av hela situationen! (Ni vet sånt skrattanfall man få när man är så fruktansvärt trött så man till slut knappt vet vad man skrattar åt?)
Vem fasiken ställde sig upp mitt i natten för att hålla upp täcket och visa hur stort det var? (Trodde jag ja!) Med hans ansiktsuttryck stort som ett frågetecken samt växlande till ett stort leende. Mellan skrattanfallen försökte jag reda ut situationen och fråga vad i fasiken han pysslade med, lägg dig ner och sov människa! Släck ljuset! Nä, till slut hämtade jag andan och kunde hjälpa han med att fixa täcket.
- Jag tog av lakanet i sömnen. Fick jag som svar på varför han skapat denna föreställning. Varför han tog av det har han ännu ingen susning om.










